Den vetenskapliga stilen – en utopi?

Bild: Steve Rotman (Flickr)

Bild: Steve Rotman (Flickr)

Jag är fullt medveten om varför jag är lärare i vetenskapligt skrivande. Efter 15 års undervisningserfarenhet i ämnet vet jag fortfarande inte vad det är.

När jag studerade svenska och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi skulle vi skriva två längre uppsatser. En kortare (motsvarar nuvarande kandidatavhandling) och en längre (pro gradu-avhandlingen). Det talades hela tiden om att texterna skulle vara ”vetenskapliga” – men ingen förklarade vad det innebar. Att texten skulle vara ”svår” förstod jag, men jag visste inte på vilket sätt.

Jag visste att texten skulle ha källor, och jag förstod att man kunde ha ett material som man undersökte – men jag visste inte hur själva texten konkret skulle se ut. Fanns det ord som var förbjudna? Hur skulle jag klara av att skriva en så svår text att ”ingen förstod den”?

När jag numera frågar mina studenter vad en vetenskaplig stil är, så svarar de ofta att det är en torr och tråkig text i vilken de inte får skriva ”sina egna åsikter”, och där ordet ”jag” är strängt förbjudet. Texten borde helst falla ner från himlen, orörd av människohand.

Naturvetarna brukar påstå (med glimten i ögat) att den ska vara så komplicerad att en humanist inte kan förstå den. I texterna korvar de således in sig i så komplicerade formuleringar att de själva inte förstår vad de menar.

Precis som jag kanske själv gjorde i tiden.

Enligt Jarrik och Josephson (1996) ska en vetenskaplig text vara ”distanserad, saklig och formell” – vilket är väl det närmaste man kan komma opersonlig. Andra typiska kännetecken på vetenskaplig text är att den är koncentrerad och organiserad, dvs. att den är komprimerad och strukturerad enligt ett visst mönster.

Trots detta skrivs det vetenskapliga texter i många discipliner vid universiteten (t.ex. litteraturvetenskap, filosofi etc.) där gränsen mellan skribenten och texten är svår att dra, och där skribenten använder ett språk som är allt annat än sakligt och formellt. Alla vetenskapliga discipliner har dessutom egna krav på hur en vetenskaplig text ska organiseras och struktureras.

Det finns inte en enda norm för vad en vetenskaplig text är – det finns lika många som det finns discipliner – kanske lika många som det finns akademiker. Så jag får fortsätta jaga den.

Källor:

Jarrik, Arne och Olle Josephson. (1996). Från tanke till text – en språkhandbok för uppsatsskrivande studenter. Studentlitteratur.

Åsa Mickwitz

Åsa Mickwitz är universitetslektor i modersmål (svenska) vid Helsingfors universitet.

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *