En inledning. En början.

Att inleda sin text. Kan något vara svårare. Därför uppmanar många professorer sina studenter att skriva inledningen sist. För då vet man åtminstone vad man ska säga i inledningen. En annan orsak är att det är svårt att börja ”i början”, och kanske enklare att börja ”i mitten” av en text.

Jag brukar alltid skriva inledningen först. Eller den text som sedan blir inledningen – den möbleras om helt under skrivprocessen. Medan jag skriver inledningen blir jag medveten om vad texten ska handla om, vad texten ska ha för fokus. Jag tänker och skriver parallellt.

I Dysthe m.fl. (2010: 92) beskrivs det på ett tydligt sätt vad en traditionell inledning till en vetenskaplig text innehåller. I stora drag ska inledningen bestå av att skapa sig själv ett utrymme som forskare: ”trots att detta ämne är mycket intressant så finns det nästan ingen som forskat på det. Så därför ska jag undersöka ämnet nu!”

Så jag gjorde en modell för en inledning. En förenklad sådan, men med vilken man dock kan skriva ett första utkast. Den ska mina studenter på en av mina skrivkurser få testa på fredag:

I denna uppsats kommer jag att behandla____________________________, därför att_____________________________. Tidigare forskning har visat att_____________________________. Men det saknas fortfarande studier om_________________________. Därför kommer jag nu att undersöka detta.

Åsa Mickwitz

Åsa Mickwitz är universitetslektor i modersmål (svenska) vid Helsingfors universitet och
har också en egen blogg: Åsas skrivblogg

Bild: aussiegall (Flickr)

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *

css.php